Vad är det man brukar säga, när klockan visar exakt samma siffror i följd, så som 22:22 eller som nu i mitt fall o1:01, så får man får man önska sig något. 

Det finns ganska många sådana liknande tillfällen man får önska sig något, så som när en stjärna faller, jag såg två stjärnfall två dagar i rad förra veckan. Vid båda tillfällena önskade jag samma sak. Jag önskade en sak om en person jag känner, en ganska självisk önskan kan man påstå. Ju mer jag tänker på det, varje tillfälle när man ska få önska sig något.. När har man någonsin önskat att det skall bli fred på jorden, eller att barnen runt om i världen ska få vara trygga, eller att svälten skall försvinna? 

Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig har önskat något av detta. Jag har istället önskat mig materiella ting eller att saker ska ske som jag drömt om. Ganska simpla saker egentligen, saker som jag skulle kunna klara mig utan om man säger så. 

Inte för att jag säger att alla måste gå ut och önska sig världsfred nu, jag säger inte heller att det skulle bli det bara för att man önskade sig detta. Men det som facinerar mig är att man är ganska insyltad i sig själv, och oftast bara tänker på sitt eget liv, kanske man borde ta sig en titt runt omkring sig, man blir nog förvånad av man upptäcker, kanske är inte din vän så där glad som den alltid verkar. Jag tror att vi bara ser det vi vill se, och önskar bara saker som gynnar oss själva, medan vi tycker att människor ska bry sig om oss, när vi aldrig riktigt ser dom. Tankställare?

Ja-a, nu sitter jag här igen. Med tankarna på att skapa en blogg. Det här brukar vara det längsta jag någonsin kommer, på den fronten. Första inlägget. Vill skriva något, men slutar alltid med att jag raderar allt. What a waste of time kanske man kan tycka. 

Sanningen är den att jag vill så gärna skriva, men frågan är bara om någon vill läsa det jag har att dela med mig av och vilka som i så fall skulle läsa det.

Kanske är det de som alla är rädda för idag, att vara osynliga, ohörda eller bortglömda?  Jag vet att jag är det, vare sig om jag vill erkänna det eller inte. Men ja, vem vill egentligen vara ensam. 

Hursomhelst, rädd, orädd, bortglömd, bortskämd, älskad, oskuld, pessimist, eller livsnjutare.. vem du än är, var du än är.. Välkommen till min blogg, och tack för att du läser den. 

x 

the lonely musketeer